rosannasidioti

2015 - I WILL ALWAYS ADORE YOU

Hur ska man kunna sammanfatta året som gått? Jag kan inte ens sammanfatta de senaste veckorna som jag inte hunnit skriva om. Men jag ska göra ett försök att få detta magiska år att falla samman i en kompott av lyckliga minnen. Jag började detta år i Bangkok med en kille som kom att betyda väldigt mycket för mig under året som gått. Tillsammans firade vi in nya drömmar på ett stökigt Khao San Road bland buckets och lyckorus. Resterande 2,5 månad levde jag i en Asienbubbla och besökte dom mest magnifika platserna jag någonsin skådat och fick vänner som fick min dopaminnivå att gå crazy. Och det var bara början. Efter mina månader i Thailand, Laos och slutligen Vietnam kom jag hem till Sverige och gav mig ut på turné där jag träffade en av mina finaste vänner, Johannah. Tillsammans svor vi över långa dagar och mycket kånkande samtidigt som vi morgontränade och vår vänskap växte sig enorm och hon blev min bror. Från turné ett hoppade vi båda två på nästa turné också. Sommaren hade kommit och vi såg återigen hela Sverige tillsammans med artister och fint folk. Glädjen att omringas av stjärnor var enorm men satan vad turnélivet sliter på kroppen. Därför tyckte jag att jag förtjänade 3 månader i LA. Sagt och gjort, jag bokade en resa dit och möttes av kärlek, vänner och framförallt SOL. I mitt underbara Los Angeles mådde jag som en prinsessa och fick mer vänner som uppenbarade sig likt en bättre version av allt religiöst ni kan tänka er! Här fick Jade, Sara, Erik och Patrik en extra plats i mitt hjärta. Så klart mina isländska bröder också som alltid har en stor del av mig. Dom som alltid får mig att trivas och som jag vill plocka ner stjärnorna till. USA bjöd inte bara på LA denna gången utan även två trippar till Vegas, två till San Diego, Joshua Tree och San Fransisco. När mina tre månader var slut och jag var tvungen att vända hem kändes livet allt annat än fint. Jag lämnade alldeles för mycket kärlek bakom mig och visst kom det en del tårar när jag satt där på planet. Men hemma var det bara att börja om igen. Mitt i min sorg hittade jag lycka och glädje i Uppsala tillsammans med Emelie som räddade mig. Och nu är det där året ska avslutas efter en helt fantastisk jul hemma med familjen. Nog kan man säga att 2015 var ett helt galet år, men som det gett mig mycket! Nu hoppas jag att 2.0 versionen blir minst lika bra! 

 

How am I gonna recap the year that just went by? I can't even tell you guys what I did these last couple of weeks. But I'm gonna give it a shot, I have too. I need to put this magical year into words and share my happy memories. It all started in Bangkok with a boy that ended up meaning a whole lot to me this year. Together we drank to new dreams and opportunities amongst buckets and smiles on a crazy Khao San Road. The next 2,5 months was basically just an SE Asia bubble that I never wanted to pop. I saw the most magnificent places and made friends that brought my dopamine level higher than I could ever imagine. And that was just the beginning. After my months in Thailand, Laos and finally Vietnam I turned back home to Sweden and began working on a tour going through Sweden. And that's where I met Johannah - my bro. Me and her spent a few months swearing over long ass days and heavy lifting, but despite all that shit we managed to have a great time together and our friendship just kept growing and growing. And today, well she's family! After that tour both of us jumped on another one. Don't ask me why cause I really don't have a good explanation, but we did and once again we got to see all the beauty that Sweden has to offer. But this time together with some of my fav people in this world, people that kept spreading the love and good vibes wherever we went. Even tho we had an awesome time I really had an urge to leave again, and so I booked 3 months in LA. 3 absolutely lovely months filled with love, friends and SUN! I felt like a princess in my beloved Los Angeles and I got even more friends that turned out to be a better version than anything you could ever imagine. Jade, Sara, Erik and Patrik all got a special place in my heart after this trip. And of course so did my Icelandic brothers, but they've always had a huge place in my heart. The US didn't only give me LA this time, it also brought me to Vegas and San Diego, twice(!), to the stars in Joshua Tree and to the hills in San Fransisco. And when my three months came to and end and I had to go back home I felt all empty inside. I left so much behind and the tears that rolled down my face on that last flight they were real heavy ones. But no time for tears, when I got back home it was time to start over again and find some energy.. So in the middle of my own depression I managed to shine some light in to my life in Uppsala with Emelie who saved my ass these last 2 months. And that's where I'm welcoming the new year after an amazing Christmas at home with my family. So, what can I say? 2015 was totally insane but I loved every second of it! Now I'm just hoping that the 2.0 version is even better.

MONDAY WISDOM NOV 23RD

 

Wine does not make you fat, it makes you lean.
Lean against tables, floors, walls and ugly people.
BUT STILL lean.
#MondayWisdom

 

 

LET YOUR BODY DECIDE WHERE YOU WANT TO GO

Nu har jag inte bloggat på ett tag, mest för att jag jobbat 24/7 dom senaste dagarna. Räknade ut att jag fått ihop 64h på 6 dagar, det är inte dåligt mycket jobb det där. Lyckligtvis har dagarna flutit på här i Uppsala. Jag har hållit mig busy och inte haft tid att tänka på mycket annat än just jobb. Idag är dock min första helt lediga dag och nu känner jag i hela kroppen att någonting inte står rätt till. Har funderat fram och tillbaka hela morgonen på vad som kan vara knas. Först trodde jag att jag kanske började bli sjuk, eller bara att jag är allmänt trött. Men ska jag vara helt ärlig tror jag faktiskt att jag är mest olycklig just nu. Inte i den meningen att jag sitter och gråter och mår skit, snarare så att hela min mitt inre skriker att det vill vara någon annanstans, göra något annat. Och med tanke på att jag inte har någon egentlig framtidsplan så blir hela jag i uppror för jag har ingenting att se fram emot. Just nu sliter jag halvt ihjäl mig på jobbet för.. Ja, ingenting egentligen. Den är tung. Så nu när jag har en dag till att göra noll komma noll så ska jag försöka planera min framtid lite. Försöka hitta något att göra som får min energinivå att gå upp igen så jag blir sådär glad som jag alltid är. Positivitet är ju min grej, jag kan ju inte tappa det nu när jag behöver det som mest! Jag kan i alla fall glädja mig åt att jag lärt mig servera ordentligt och kan härmed bära 8 tallrikar vid avdukning. Jag kan vara glad åt att jag bor med min bästa vän och hennes Marcus som båda är svinperfekta roomies även om vi knappt hinner ses. Julen är snart här och det gör mig alltid glad. Jag har träffat sjukt mycket nya människor och det går drömbra på jobbet, det är också fett med fint. Ja, det finns en hel del bra saker, men ändå är det någon djävulskt som krampar inom mig. Måndag, en dag för utredning! 

 

Since I've been working, literally 24-7 lately, the blog has once again been put aside for a bit. I calculated my work hours yesterday and realised that I've worked 64h in 6 days and that's a shit ton of hours you guys! So my every day life here in Uppsala keeps me kinda busy which is a great thing cause I haven't had much time to think of anything but work. Today is my first day off in a week though and since my mind is currently right here right now I've had some time to feel it all out. And it feels weird. When I woke up this morning my body kept telling me that something was wrong. I couldn't figure out what and I just thought I might be getting sick or maybe I'm just super exhausted. But after some thinking I came to the sad conclusion that I'm just very unhappy at this point. Not in the sense that I'm constantly crying and feeling like shit, it's more of a everything-sucks-and-I've-got-nothing-to-look-forward-to feeling. My soul is screaming that I should be somewhere else and do something different instead of working my ass off for nothing. I've got nothing to work for but myself. Usually I work to save up money for something, and that's what I'm doing now too. The difference is that I have no idea what I'm saving up for. My future plans are none what so ever. That's what really sucks ass and makes me miserable. So now that I've got nothing to do all day I'm gonna try to make some plans or at least come up with some ideas for the future. Try to find something that can bring my energy level back to normal so I can be just as happy as I always am. Positivity is my thing and that can't fail me now that I need it the most. At least I'm happy about some things that's been happening lately. I now know how to serve properly and I can actually carry 8 plates at once! I'm happy to live with my best friend and her boyfriend, even though we barely see each other since we're all working like crazy people. Christmas is coming up and that always makes me joyful. I've met a lot of new people and work is going so well! And all of that is amazing and great things, so I don't know why I still feel the way I do. Anyways, it's Monday, a day to investigate myself! 

THANKSGIVING DINNER

Efter min och Louis resa upp till bergen hade jag inte många dagar kvar i Los Angeles, dom var få och dom gick alldeles för fort! Vi kom ju hem på fredagen som bara spenderades med att ta det lugnt och ha det allmänt mysigt hemma. Inga höjdhopp, bara Chipotle och filmkväll. När lördag morgon kom åkte hanskapet till jobbet för att reda ut lite saker medan jag gick och handlade mat, packade om (IGEN!) och långduschade i pojkarnas gigantiska jättedusch. När Louis sedan kom hem från jobbet gjorde vi oss iordning lite snabbt innan vi åkte hem till Sean där alla Kappa Sig-bröderna samlats för den efterlängtade Capsturneringen. Caps, det tråkigaste spelet man någonsin kan kolla på. Pojkarna satt mitt emot varandra i olika team och kastade alltså kapsyler i vattenfyllda röda platsglas. Inte världsroligt att vara hejarklack på detta. SÅ för att inte dö av tristess tog jag och tjejerna initiativet till att dra igång beer darts ute på gräsmattan. LIVSFARLIGT. Man är i två lag, sitter mitt emot varandra med varsin öl framför fötterna. Sedan ska ena laget försöka kasta pilar i era ölburkar. Det gäller att ha snabba fötter och vara svinbra på att halsa öl när pilen väl hamnar i din burk. Efter ett par vändor, där jag totalt dominerade förövrigt, var grabbarna där inne klara och en segrare var korad. Vi åkte hemåt och jag drog snabbt igång med mitt köttbulleskapande inför nästkommande dag. Ni som känner mig vet att jag är en total katastrof i köket, jag vet varken ut eller in och varje gång jag försöker laga mat slutar det i totalt kaos, om det inte är tacos eller sallad då. Och nu stod jag där, i grabbarnas kök och lagade köttbullar inför en thanksgivingmiddag hemma hos Louis mamma. Inte alls stressad! Tror iof det var bra att jag hade några öl i kroppen, för när jag sprang runt där likt en amatörversion av Jamie Olivier och med julmusik strömmandes ur högtalarna, kände jag mig ändå ganska självsäker. När jag var färdig med mitt kökshärjande gick vi och la oss. När söndagen kickade igång insåg jag, med ganska stor sorg, att det var min allra sista dag, om man bortser från en morgon med flygplatshets. Vi började dagen med att Louis fixade frukost till mig medan jag satt framför spegeln och försökte göra någonting åt spegelbilden som mötte mig. En väldigt fin start på dagen, utan stress men med en liten hint av depp hela tiden. Varje gång vi började prata om att jag snart skulle åka viftade vi dock bort det snacket och försökte fokusera på dagen och allt som var bra. Vara i nuet lite. När vi var snygga, mätta glada hoppade vi in i bilen och åkte ner mot Huntington Beach och landade hemma hos Louis mamma för en tidig thanksgivingmiddag. Det var SÅ mycket mat, helt sjukt. Kalkon, sallad, stuffing, potatismos, kickass-köttbullar, mac and cheese, såser, bröd, ja men alltså you name it. Allt fanns! Det var så mysigt att sitta där med hans familj och äta tills man nästan sprack, dricka vin och babbla. Det är alltid så himla bra energier i det där huset och bland dom här människorna. I love it! Efter ett par timmar vände vi hemåt igen och spenderade resten av kvällen genom att bara ha lite kvalitetstid. Och det var det sista som hände på mina 3 magiska månader. Det allra sista. 

After me and Louis came back from the mountains I only had a few days left in Los Angeles, and they went by way too fast! We got back Friday afternoon and the rest of that day we decided to just chill and not really do anything spectacular. So nothing fancy, just Chipotle and movies. But that's actually the best way to get some serious quality time. Anyways, when Saturday morning arrived Louis went to work for a little bit while I repacked my bags (AGAIN!), walked to the store and got stuff to make my Swedish meatballs and cleaned myself up in the boys gigantic huge shower. When my American boy got back home I threw some makeup on and we went to Seans house where all the Kappa Sig brothers had their prestigious Caps Tournament. Caps, the most boring game to watch in the history of drinking game.s. Basically the boys were all just sat down on the floor and threw caps in water filled red cups. That was it. And they drank a shit ton of beer of course. I tried to cheer them on for about an hour but got so bored that me and the girls decided to go outside and set up a game of Beer Darts instead. Now this is an interesting drinking game! So, you're divided in to two teams sitting across from each other on chairs. Every person has one beer in front of their feet and one of the teams starts with one dart each. Then the game is pretty much that you have to try and hit you opponents beer with your dart and if you do, they have to drink. So you don't need much skill for this, just quick feet and be good a chugging beer. That's it. I actually dominated this game and hit beer can after beer can. Totally surprised! After a few rounds of playing I went back inside to check on the boys and they were finally done with the tournament. Unfortunately Louis and Shilley didn't win. But this meant that we could go back home, which we did. It was Swedish meatball time! I think we got back around 11pm and I immediately started my cooking. Here's the thing, everyone that knows me also knows I'm an awful cook. I can't make anything and every time I try it always ends up in complete chaos, except for when I make tacos and salads of course. I'm killing it when I chop vegetables! With this in mind I was kinda freaking out when it was decided that I was gonna make Swedish meatballs for Louis' moms Thanksgiving dinner. But I did my best and since I had some beers in my system I got a major confidence boost. So I was running around in the kitchen, like an amateur version of Jamie Oliver, listening to Christmas music and just minding my own business. After like 1,5h I was finally done and we could go to bed. When Sunday morning came I actually woke up with a weird feeling in my stomach. This was going to be my very last day, apart from a hectic Monday morning rush to the airport. I couldn't believe I had been in this city for 3 months and it was now time to fly home. This was gonna be the last time I woke up next to Louis for a long, long time and the last time I met his family and met all my friend. Strange feeling. I did my best to just shake them off though and made the decision to just be happy this last day. So every time we started talking about me leaving we just waved it off and changed the subject. I think that was a good move. We were just in the moment instead of thinking ahead. Louis made me an off toast for breakfast and when we were ready we left his house and went down to Huntington Beach and Louis' moms house for an early Thanksgiving dinner. She had made SO much food! It was ridiculous! We had turkey, stuffing, mashed potatoes, salads, bread, Swedish meatballs of course, gravy, peas.. You name it, we had it! It was a great day with a great bunch of people. I always feel such a positive vibe in that house. Love it! Sitting there eating like maniacs, drinking wine and chatting was just a perfect last day. After a couple of hours we drove back home and spent the rest of the night in bed, trying to slow down time. And that was my last day in Los Angeles. The very last one.

A FEW DAYS WITH MY DARLINGS

Jag har ett inlägg kvar att skriva angående mina sista dagar i LA. Men det kommer komma senare ikväll eller imorgon. Nu tänkte jag däremot berätta lite vad som har hänt sedan jag landade på svensk mark. Det är en hel del alltså! Jag fick 3 dagar och en morgon hemma hos mamma och pappa innan det var dags att kicka vidare till Uppsala för att bo och jobba här lite. Dom dagarna fyllde jag bara med kärlek och myshäng. Första dagen var ju den jag landade på, tisdag med andra ord. Emma, Matilda och Sigge plockade ju upp mig på Landvetter och sedan åkte vi förbi mammas jobb för kramar och kaffe innan vi körde hem till Västerlanda och bara babblade oss igenom ett par timmar. Det är mycket som ska uppdateras när man inte setts på så länge! Så vi snackade, skrattade och drack cola innan dom begav sig hem och jag inväntade mamma, pappa och lillebror. Familjehäng när det är som bäst! Det var så himla skönt att bara sitta i soffan och käka tacos tillsammans med dom jag älskar mest. Och jag hade nästan glömt hur mycket jag saknat dom! Kvällen blev inte alltför sen eftersom alla skulle upp och jobba dagen efter. Arbetsnarkomaner! Själv fick jag försöka få onsdagen att gå genom att tvätta upp alla mina kläder, göra iordning på mitt rum med alla mina USA-prylar, lyssna på Håkan Hellström för att inte deppa ihop totalt och försöka förbereda mig inför min Uppsalaflytt. Mamma kom hem ganska tidigt och vi fick lite kvalitetstid innan farmor och farfar dök upp med indisk mat, det var ju trots allt Diwali! Där satt vi och njöt av svinperfekt mat inne i värmen medan vinden ven utanför. Tjusningen med hösten alltså. Det är ändå förbannat fint! När dom åkte och Richard kom hem slappade vi galet hemma samtidigt som rödpanget inte var långt borta. Dagarna hemma gick så fort! Innan jag ens fattade vad som hänt var det torsdag och den sista riktiga dagen på hemmaplan. Mamma hade tagit ledigt, världsbäst som hon är, så vi och morfar åkte ut på stan en sväng för att handla en del prylar till mig och luncha lite. Morfar var överlycklig som fick lite tid med oss och vi hade det hur bra som helst! Man ska verkligen ta vara på sådana där stunder. Det är viktigt!  Efter lunchen åkte vi hem, jag packade klart mina väskor (som om jag inte packat nog det senaste) och sedan satte jag och mamma oss i soffan med vin, öl och chips och umgicks så som bara vi kan. Jag älskar att jag har en sådan bra relation till alla i min familj. Att vi kan prata om precis ALLT och är så himla öppna med varandra. Jag vill ju dela allt med dom och att dom ska veta hur jag mår, vad jag gör och vad som händer i mitt liv. Likaväl som jag vill veta hur dom har det. Inte konstigt att man har hemlängtan ibland! I alla fall, efter några timmar med bara mamma dök Lina, Matilda och Sigge upp för att kramas hej då och tjattra lite, lagom till när resten av familjen kom hem. Det var skönt att få säga hejdå till tjejerna ordentligt innan jag åkte! Det är farao ett måste alltså. När dom sedan åkte byttes tjejsnacket ut mot killsnack när Nicke dök upp. Han skulle crasha hos oss eftersom vi bilade tillsammans upp till Stockholm. Kvällen blev längre än väntat och förutom allt babbel hann jag ordna lillebrors maskeradkostym, han ska vara Alladin och jag hann även med lite pappa-dotter-snack med min kära far. SÅ, även om dagarna sprang iväg och inte alls var tillräckligt många, så fick jag med allt jag ville få med. Och det är väl någonstans huvudsaken? Nu har jag tagit ett nytt steg och bor för tillfället hemma hos Emelie och Marcus i Uppsala. Här jobbar jag asset av mig på Cajsas Kök och lär mig allt om att servera. Blandar mina dagar med event, jobb i lunchrestaurangen och caféet på Slottet. Full upp med andra ord. Men äh, sova kan man göra när man är pensionär!

 

I have one more post to write about my last days in LA. But that's something that will pop up later tonight or maybe tomorrow. Right now I thought it might be time to tell you guys what's happened since I touched Swedish ground. It's kinda a lot. I had 3 days and 1 morning back at my parents house before I headed to Uppsala to live and work here for a bit. These days were magical and filled with love, warmth and some of my favorit people in this world. My first days was last Tuesday, the day I landed. Emma, Matilda and Sigge picked me up at the airport and then we drove straight to my moms job for some hugs and coffee before we continued home to Västerlanda. Right when we went in to my house we immediately started chatting like crazy people! But hey, it makes sense. We hadn't seen each other in so long, there were tons of catching up to do. So me and the girls spent some hours just laughing and having fun together before they needed to return to their lives and I was left by myself at home, just waiting for my family to get back from work. When they FINALLY arrived my body went straight into a happy mode and my heart just filled up with love and joy. I was so happy to see them all and it was an amazing feeling to just chill on the couch with the people you love the most in this world. Just sit there in front of the TV and with a shit ton of tacos on the coffee table, totally relaxed! And at that point I started to realise how much I actually missed them while I was away. Anyways. We went to bed pretty early that night, I mean everyone had to work the next morning, those workaholics! So I had to spend the entire Wednesday all by myself in the house. I tried to make time go faster by doing laundry, putting up all my american stuff in my room and by listening to Håkan Hellström. I basically did everything I could not to feel bummed and lonely. Thankfully my mom showed up pretty early and then grandma and grandpa joined us at home and we all had indian food, it was Diwali after all. So good! I love indian food! I remember we had it so many times in Asia so that dinner gave me som major flashbacks from that time. It was just a couple of months ago. How sick is that?! When my grandparents left my brother showed up and me, him and my mom just had som quality time together. It was nice to hang out with them. My dad was in Stockholm working, so even though we missed him we still had a great night just the three of us. All of the food and the red wine really slowed my down that night. I think I needed that cause I was still (I am still) pretty jet lagged. So when we felt like our eyes were heard to keep open we all went to bed. When Thursday came that was it, my last day at home before moving to Uppsala. My lovely and super awesome mom took the day off to hang out with me and together with grandpa we went out to buy me some things that I needed before moving and also for a great lunch. We ate so much food, again. And I think my grandpa really loved that he got to spend some time with his two girls. It was really nice and I felt like this was something we need to do more often. It's so important to take care of your loved ones and make them happy. It's important! After the lunch me and mom went back home and I started to pack my bags one more time, like I haven't done enough packing lately, and when I was done me and my wonderful mom went down to the living room for some girl talk, wine and chips. It was magical to have some alone time with her and we got to hang out in that special way that only the two of us can. I'm really thankful for the unique relationship I have with my family. We are all so open towards one another and we always speak our minds. I want to share everything with them, how I feel, what I do, what I'm thinking. You know, everything. And I want to know what's going on in their lives too. Always! No wonder I get homesick every now and then, even with my restless soul. Time flew by and all of a sudden the doorbell rang and my girls and Sigge came over to hug me goodbye, right by the time the rest of my family showed up. It was awesome that I got a chance to actually say goodbye to Lina and Matilda before I left. It's hard to be apart from your best friends for so long too. When the girls had to go they girl talk switched in to guy talk when Niclas came over to stay the night. We were gonna drive to Stockholm together the next day, so he figured he might as well stay over and cuddle up with my brother before leaving early in the morning. The night went on longer than expected and we managed to drink wine, make my brother a masquerade costume, he's dressing up as Aladdin and I even got to have a fantastic father-daughter-talk with my dad. SO, even though the days went by super fast I got to do everything that I wanted to and everything that I had missed while I was gone. And that's what counts right? Now I'm in the middle of a new adventure. I'm currently living in Uppsala with Emelie and Marcus. I'm here to work my ass off at Cajsas Kök and right now they're teaching my all there is to know about waitressing. I told Emelie to give me as much work as possible so for now I'm going back and forth between the lunch restaurant, the café at Uppsala Slott and the events that we have. Busy bee. But I guess I can sleep when I retire!

MONDAY WISDOM NOV 16TH

 

Girls complain about guys using them for sex. But hey, sex is awesome! 
Start complaining when they start using you for laundry or as a human shield.
#MondayWisdom

 

 

RIHANNA - DANCING IN THE DARK

Rihanna - Dancing in the dark

Underdogs dance in the middle of the night
Can see the night skies in the mirror of your eyes
If your don't dance make sure you got the rhythm
Make sure that your heartbeat beats with the rhythm

I wanna run wild in the middle of the night
Right under the moon, bodies glowing in the night
Nothing between our skins but the rhythm
Make sure you heartbeat beats with the rhythm
The night-time is the right time

 

THE SEQUOIA NATIONAL PARK

Förra torsdagen ringde vår klocka svintidigt där borta i Long Beach. Och trots att det var hur kallt som helst ovanför täcket var det bara att smyga sig upp och packa iordning det sista inför dagens äventyr, en tripp upp i bergen! Jag och Louis ville göra något speciellt sådär innan jag åkte hem, så vi bestämde oss för att ta en roadtrip upp till Sequoia Nationalpark för att strosa runt i skogarna och kolla på dom gigantiska Sequoiaträden. Och tro mig, dom var GIGANTISKA. Vi hoppade in i bilen, svängde förbi Starbucks och köpte kaffe (läs: pumpkin latte), slängde på julmusik och började vår 5h långa bilresa. Men med sällskapet jag hade känns dom där resorna inte särskilt långa. Jag menar, vi spenderade ju otaliga timmar på bussar runt i Asien, så 5h i en bil var ingenting! När vi kom fram till parken såg vi hur mycket snö som låg på bergstopparna och jag blev helt överlycklig! Det var så otroligt vackert! Träden sträckte sig hela vägen upp till himlen, solen strålade och snön låg och glittrade på marken. Och bäst av allt var att det bara var han och jag som pulsade runt där i skogen. Vi såg inte en enda människa som hade samma plan denna dag. Kanske i och för sig inte var så konstigt med tanke på vädret, men jag älskade det. I vanlig ordning lyckades vi så klart gå vilse, det händer alltid av någon oförklarlig anledning. Men till vårt försvar måste jag säga att det var i princip omöjligt att veta vart man gick eftersom spåren inte syntes med all snö och dom små ensamma skyltarna som dök upp här och var, dom hjälpte ju 0,00%. Så vår tänkte 1h promenad slutade i en 4h och 1,6 mil-promenad. När vi väl hittade ut ur skogen genom att följa våra fotspår i snön och efter att ha sett massa rådjur och till och med ett lodjur, var vi stelfrusna! Så vi checkade in i vår stuga och jag tog världens varmaste dusch i en halv evighet för att få upp min kroppstemperatur.. Sedan öppnade vi en flaska vin, köpte med oss pizza från restaurangen och spenderade hela kvällen på rummet. Så mysigt! Morgonen efter öppnade vi dörren för att gå ut och äta frukost och tro mig, det såg ut som ett vykort där utanför! Så magiskt! När vi ätit hoppade vi in i bilen och åkte för att kolla på världens största träd, på riktigt alltså, världens största träd - The General Sherman. Nästan 84m högt, 31m i omkrets och med en vikt på 1256 ton. Snacka om att vara i chock när man såg det. Helt sick! Vi beundrade trädet och naturen en stund innan vi var tvungna att bege oss hemåt igen. Back to Long Beach baby! Resten av dagen fredagen spenderade vi liggandes i soffan framför en film och med massa tända ljus. Perfekt avslut!

 

Last Thursday me and Louis woke up super early over in Long Beach, and even though it was freezing outside the bed we got up packed the last of our stuff and got ready for the adventure of the day, a trip to the mountains! We really wanted to do something special before I went back home, so we decided to go to on a road trip to The Sequoia National Park and walk around in the woods to look at the gigantic Sequoia Trees, and trust me they were GIGANTIC. So we jumped in the car, stopped by Starbucks real quick for a coffee (or pumpkin spiced latte of course), put on some Christmas tunes and hit the road for 5 straight hours. You might think that 5h is a pretty long ride, but I've been on countless 10h bus rides with this guy and he always made them go fast, so this was nothing. When we arrived at the park we could see the snow on top of the mountains and I got absolutely crazy. So excited about this and it was gorgeous! The trees reached all the way up to the sky, the sun was shining down on us and the snow sparkled on the ground. And the best part was that it was only me and him walking around there. Apparently we were the only ones who wanted to do some hiking this beautiful day. I feel like the rest of the world really missed out. It was spectacular! Unfortunately we did stick to our old routines and managed to get lost out there.. I'm blaming the beauty and the snow. It was just so hard to find the tracks when the snow covered everything around us and all you could see was this white powder everywhere and sometimes a tiny sign that tried to show us in the right direction. So our 1h hike turned in to a 4h and 10 mile hike. In the end we just had to follow our footsteps in the snow to find our way back. But it was worth it cause the woods were so peaceful and pretty that day and we saw both deers and a bobcat out there. Wicked! When we finally got out we were both so cold and sore so we immediately checked in to our lodge and I took the longest and hottest shower ever, apart from the one in Vang Vieng after tubing. When my body heat was back to normal we opened a bottle of wine, ordered some pizza from the restaurant and spent the entire night cuddled up in our room under the blankets. When we woke up the following morning we opened the door to go outside for breakfast and the view looked just like a postcard! Totally magical! After eating and having some morning tea to warm ourselves we got in to the car and drove about 10min to see the worlds largest tree, for real. It was the worlds largest tree - The General Sherman. It's 275 feet tall, got a circumference of 103 feet and weighs about 1385 tons. It was sick you guys! We spent some time just admiring nature and this huge massive masterpiece before we had to jump back in the car and start our drive back home. Back to Long Beach baby! We spent the rest of our Friday just laying on the couch, surrounded by candles and watching movies. Pretty perfect if you ask me.

HOME SWEET HOME.. KINDA

Lyckan som uppstår när man kliver av sin 17h flygning och möts av 2 favorittjejer och min magiska lilla gudson! Så himla fint! Matilda, Emma och Sigge räddade verkligen min dag idag. Istället för att sitta hemma och packa upp mina saker i tårar fick jag umgås med dom och babbla på som om jag aldrig ens varit ifrån dom. Fly verkligheten en liten stund. Som sagt, dom är dagens hjältar! Nu ska jag strax äntligen få krypa ner i min supermjuka säng och sova som en prinsessa i den för första gången på 3 månader. Jag har nog farao lyckats besegra min jetlag. Hoppas jag iaf.. 

 

The happiness that fills up your entire body when you're finally done with you 17h flight and see your 2 fav girls and gorgeous baby godson waiting outsite the terminal. Such a precious moment! Matilda, Emma and Sigge truly saved my day today. Instead of unpacking by myself in an empty house with tears streaming down my face I got to hang out with my lovelies and talk about everything and nothing, just like we always do. Kinda got a chance to escape the reality a little bit. Like I said, they are my heroes today. Now it's time for me to crawl down in to my super comfy bed for the first time in three months and get a good nights sleep. I think I just beat my jetlag. Or at least I hope so.

MIIKE SNOW - HEART IS FULL

Miike Snow - Heart is full

Please don't knock over my heart
Cause my heart is full of you, yeah my heart is full of you
I don't worry 'bout tomorrow
Cause my heart is full of you, yeah my heart is full of you

AND THAT'S THAT

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg. Jag kan väl kanske kicka igång genom att meddela för er alla att jag numera är på svensk mark igen efter 3 månader i mitt älskade LA. 3 månader som gått alldeles för fort, som tagit galenskaper till en ny nivå och som varit fyllda med så mycket kärlek att mitt hjärta nu har gått i tusen bitar när jag kommit hem. Dom sista dagarna i Los Angeles spenderade jag nere i Long Beach hos Louis för att få så mycket kvalitetstid som möjligt innan det var dags för mig att åka hem. Och jag är så glad för dom dagarna! Vi har haft världsmysigt och verkligen försökt få tiden att gå så långsamt som det bara är möjligt. Dessvärre var det svårt att göra någonting åt klockan och tillslut stod vi där och kramades på flygplatsen samtidigt som jag gjorde allt jag kunde för att inte gråta som ett borttappat barn. Krokodiltårarna sparade jag till min 15h långa resa hem. Tror jag gick in på flygplanstoaletten och grinade säkert 5-6 gånger under Minneapolis-Amsterdam-flygningen. Nog om tomma hjärtan, nu mer positivt. Tänkte dela med mig av vad vi gjorde våra sista dagar tillsammans. Så here it goes..

Han plockade upp mig hos mina pojkar på tisdagen, sista gången jag fick se dom på ett par månader. Tack och lov var jag lyckligt ovetande om det just där och då vilket gjorde vårt avsked mer till ett ”vi ses snart” och vi blev skonade från allt det där jobbiga. När vi kom ner till mitt nya hem hälsade jag på mina nya roomies, Sherwin och Eric, och installerade mig med mina 3(!) resväskor plus allt annat extra jag hade med mig. Resten av kvällen blev det film, thé och soffhäng. På onsdagen skulle Louis jobba sin sista dag för veckan då han tagit ledigt resten. Så jag sysselsatte mig med att ge mig ut på en joggingtur, babbla med Sherwin som var ledig, packa om för 511 gången och småpyssla lite fram tills han kom hem. Eftersom jag packade om min väska så sjukt många gånger, allt för att slippa betala 100 dollar i övervikt, hade jag en hel del kläder och skor att bli av med innan det var dags att flyga. För att göra det på ett sätt som inte innebar att slänga skiten tog Louis med mig till Buffalo Exchange i Long Beach som är typ världens fetaste second hand-butik! Kärlek vid första ögonkastet! Det fanns SÅ mycket balla saker där inne, framförallt schyssta skor! MEN eftersom jag precis hade rensat för att just bli av med saker var det bara att fästa blicken på kassan och ignorera hyllorna av perfekta skapelser. Det var inte lätt ska ni veta, men det gick med lite stöd. Expediten plockade ut vad dom trodde att dom kunde sälja vidare, gav mig 30 dollar i handen och frågade om jag ville ha med mig resten av sakerna. Tack men nej tack, jag hade redan haft mitt avsked med mina älskade prylar så istället bad jag dom donera allt till hemlösa. Så om ni i framtiden ser någon hemlös strosa runt i ett par gröna heels från Steve Madden, då är det troligtvis min lilla fashion input i världen ni ser. Efter vår succé på 2nd Street gick vi och åt middag, mexikanskt så klart, innan vi hamnade på Vons för att handla roadtrip snacks inför vårt kommande äventyr. Sequoia National Park! 

 

I really don’t know how to start this post. I guess I could begin with telling you guys that I’m currently back on Swedish grounds after 3 months in my beloved LA. 3 months that went by way to fast, that took craziness to a whole other level and that was filled with so much love that my heart currently feels like it just broke in to a million pieces. I know I haven’t been writing anything the past week, but that’s all because I spent my last couple of days in Los Angeles down in Long Beach, only to get as much quality time with him as possible before heading back home. And this blog, sorry I didn’t really prioritize it at all. Anyways, I’m so happy and thankful for my last days with him. We had the best of times and I feel like we really tried to slow down time, but unfortunately it was harder than I had hoped and all of a sudden I found myself at the airport, hugging this extraordinary person goodbye while trying my hardest to hold back the tears that were burning behind my eyelids. Damn that’s hard! But I did it and I actually managed to keep my cool for maybe 10min into check-in. Then I just couldn’t anymore. The thought of leaving Louis, all my friends and my life in Los Angeles just hit me from nowhere and that devastating feeling stayed with me the entire 15h it took to get back to Gothenburg. I actually think I went in to the bathroom and cried like 5-6 times during my Minneapolis-Amsterdam flight. So stupid! But I guess a part of me needed that. Well! Enough of sadness and heartbreak, now we’re gonna focus on something more fun and positive. I’m gonna give you guys a recap of my last days with Louis in LA. So here it goes.. 

He picked me up at my boys (and my own) house last Tuesday. That would be the last time I saw them for a couple of months. But I luckily I wasn’t aware of that by the time, so our goodbye was more like a ”see ya later” which made it happy and not sad at all. And that’s how I wanna remember Eli and Atlas. My strong Viking brothers. Happy, joyful and freaking awesome! How I love those two crazy dudes! After our goodbyes Louis and me went down to Long Beach and me and my 3(!) bags officially moved in with our new roomies, Sherwin and Eric. When I finally got all my shit in to Louis’ room we decided to just have a chill night at home with tea and movie in the couch. And that was pretty perfect. Louis went up pretty early Wednesday morning to go work. This was his last day for the week since he took the rest of the days off so we could hang out as much as possible. So while he was making them dollars I kept myself busy by going for a run, chatting with Sherwin, packing and repacking like 511 times and of course by catching up on Paradise Hotel! Very important! Thanks to my brilliant packing skills I successfully managed to fill an entire bag with clothes and shoes that I wouldn’t be able to bring back home. Stuff that really wasn’t worth 100 dollars, which is how much I would have to pay if my bag was heavier than 23kg. And since all of these things somehow had sentimental value to me I really didn’t wanna throw it out. So when Louis got back from work he took me to Buffalo Exchange down in Long Beach. Buffalo Exchange, for those of you who haven’t heard about it, is probably the dopest second hand store there is! Trust me, it was love at first sight! They had SO much cool stuff in there, and most importantly - sweet ass shoes! BUT I knew I wasn’t there to bring more stuff home, I was there to get rid of things. So I just had to keep my eyes on the counter and ignore the aisles of perfection while the girls went through my loads of clothes and shoes to see what they could sell and what I could bring back. When they were done I got 30 dollars in my hand and some things back. But hey, I had to get rid of it. So I decided to donate the rest of my lovely stuff to the homeless. So if you ever see a homeless person walking around in LA in a pair of green Steve Madden heels, that’s probably my tiny contribution to the community and the fashion world. After our success at 2nd Street we went out for some Mexican food before we ended up at Vons to shop for something extremely important. Road trip snacks for our next adventure - The Sequoia National Park!

 

CLOSER TO THE END

Inatt var första natten jag sov själv. Eller ja, inte helt själv så klart, pojkarna var ju på sina rum. Men första kvällen jag gick och la mig alldeles ensam i vardagsrummet på 2 månader. Konstig känsla och svårt och sova, det är väl det som kan sammanfatta man natt. Frasse lämnade oss (han dog inte så klart men kickade hem till Island) i söndags och Jade packade och åkte igår. Känns som slutet av en era på något sätt. Kollektivet splittras sakta men säkert och efter idag är det bara Atli och Elias kvar här i lilla lyan i Van Nuys. Jag byter boende min sista tid och om bara 6 dagar har jag varit här i 3 månader. Dom snabbaste 3 månaderna i mitt liv. Asientiden gick förvisso lika fort men att ett kvarts år kan springa iväg såhär är knappt greppbart. Förstår inte vad som hände. Jag antar att tiden går fort när man har roligt och jag har verkligen haft ett par drömmånader här i LA. Skulle göra allt för att få stanna kvar lite längre och hänga lite mer med mina favoriter. Bara en extra dag eller två. 

 

I just woke up after spending my first night here alone. Or well, I wasn't alone, the boys were in their rooms. But it was the first night in two months that I spent sleeping by myself in the living room in 2 months. The only way to describe it is basically trouble sleeping and my body was constantly filled with this weird feeling. Frans left us (he didn't die obviously, but he went back home to Iceland) last Sunday and Jade jumped on a plane to Stockholm yesterday. It feels like this is the end of an era. Our collective is slowly splitting up and after today only Atlas and Eli are left in this cozy little Van Nuys apartment. I'm gonna change places to stay my last time here and in about 6 days my three months here are up. They've been the craziest and quickest three months of my life. I mean, my Asia months went by just as quick but it's hard to understand that a quarter of a year can pass by this fast. It's like I don't even know what happened. I guess time flies when you're having fun and I've truly had the dreamiest kinda months here in LA. I really would do anything to stay a little bit longer and hang out with my favourites a little bit more. Just another day or two.

HALLOWEEN WEEKEND WITH MY FAVS

Halloweenhelgen. Vilken jävla helg hörrni! Det är måndag idag och jag är fortfarande helt slut! I fredags var det ju härj med Erik, Gustav och Patrik som väntade. Och härj blev det minsann, men på ett väldigt härligt sätt! Vi alla halvklädde ut oss och möttes hemma hos Patrik och Julia för att ha en liten klassisk förfest på svenskt vis. Så mysigt med babbel och groggar på deras balkong och alltid lika lovely att träffa nya människor. Så bra! När vi alla var fulla, glada och alkoholen var slut dansade vi ut på gatorna Hollywood för, först en pizzaslice, och sedan barhäng på No Vacancy. Jag blev lätt förälskad i den här kvällen, kanske för att jag är lätt förälskad i dessa människor. Det slutade som alltid med en Uber hem och totaldäckning i soffan (som ju faktiskt är min säng). När lördagen kom var det ÄNTLIGEN Happy Halloween-dags! Som vi preppat för denna dagen! Jag och Jade vaknade i en halvbakfull dimma och så fort vi orkade pallra oss upp gick vi ner till affären på hörnet och köpte allt som behövdes för att göra kvällens maskfyllda jell-o shots. Peach och Strawberry lyckades jag få till och sedan var det bara att gå all in på utklädnad! Jag blev dockifierad och Jade blev djävul medan grabbarna förvandlades till en swingmusiker, en romare och en Jedi. Skön mix av människor som drog ner till Long Beach för halloweenfest med andra ord. När vi kom till Louis och grabbarnas lilla hus var det bara att säga skål, förlåt och ses imorgon. Vilket fylleslag det blev! Det spelas Spin the Shot, LRC och bara en massa andra tramsiga spel som gjorde folk fullare och fullare tills allas humör var på topp. Hela Entouragegänget kom, Drake var där, likaså Superman och Superwoman och allt annat ni kan tänka er. Efter ett par timmar med bara oss drog vi oss ner Downtown och fortsatte vår succékväll på The Federal Bar som hade en major Halloweenfest där vi dansade tills fötterna blödde. Nästan i alla fall. Personligen dansade jag så mycket att jag tillslut slängde av mig skorna och studsade i mina stay-ups istället. Comfort is key hörrni! Någonstans mitt i detta dansande togs också ett beslut att dra vidare till ett wearhouse party som visade sig vara en öppenyta med ett band och marken täckt med hö. Ganska störd scen men ändå rätt fett måste jag säga! Jag gillade det, och jag gillade ännu mer att se grabbarna dansa sina asses off så höet yrde! När våra kroppar inte orkade bära oss längre tog vi en bil hem till grabbarna och hade lite kökshäng innan vi gick och la oss. Morgonen därpå var energinivån lika med noll men vi botade vår trötthet och baksmälla med dunderfrukost, väldigt zen morgonmusik och en extra nap. 100% svinbra och 100% svinnöjd med helgen! Nu har min sista vecka börjat här och jag gråter inombords mest hela tiden.

 

The Halloween weekend. What a weekend you guys! I mean today is Monday and I still feel absolutely exhausted! Last Friday was all about Swedish celebration with my Swedish lovelies Jade, Erik, Gustav and Patrik. We started our night, halfly dressed up, at Patrik and Julias place where we had a proper pre party with tons of awesome conversation, new friendships and drinks on their balcony, Such an amaze atmosphere! When we were drunk, happy and the alcohol was all out we danced our way down to the streets of Hollywood for, first of all a slice of pizza, and then just a great hangout at No Vanacy. I kinda fell in love with this night, maybe cause I'm kinda in love with all of these people. After a good nights sleep me and Jade woke up pretty hungover and tired but still ready to celebrate Halloween American style. When we finally managed to roll out of bed (and couch) we made our way down to the store on our corner to get all the essentials to make worm jell-o shots. I made a peach one and one with strawberry flavour. They aren't amazing, but they are however fun and that's what counts! When the jell-o was in the fridge I started to transform into a doll, Jade became a devil and the boys proudly wore their costumes as a Jedi, a swing musician and some sort of roman prince/god/thingy. Let's just say we had a good funky crew that was heading down to Long Beach this Halloween. When we arrived at Louis and the boys house we immediately started with the mandatory drinking games such as Spin the Shot and LRC. I mean we were just drinking a lot in general I guess. After a couple of hours we headed down to Downtown to continue our successful night at The Federal Bar that had a major Halloween Party where we danced until our feet bled. Not literally but in the end my feet hurt so bad that I decided to just take my heels off and dance in my stay-ups instead. A great idea by the way! Comfort is key dudes and dudettes! In the middle of all this dancing we made another crucial decision, to leave The Federal Bar and go to a wearhouse party that turned out to be like a huge open area with a live band playing and hay all over the ground. It was a pretty weird scene but also kinda dope. I enjoyed it and more importantly, I enjoyed seeing the boys dancing their asses off like crazy people while we were there. When our bodies no longer could carry us we went back to the boys house for some kitchen hangout before we went to bed. The next morning our energy level was zero but we cured our tiredness and hangover with a massive breakfast, some zen music and an extra powernap. 100% brilliant and I'm 100% super happy with the weekend. Now I've just started my very last week here in LA and I'm constantly crying on the inside. 

MONDAY WISDOM NOV 2ND

 

Unfuck yourself. Be who you were before
all that shit went down that dimmed your shine.
#MondayWisdom

 

 

HALLOWEEN'S COMING UP

Nu har jag bara 1,5 vecka kvar här hos mina pärlor. Snart är mina tre månader över och det är dags att åka hem till Sverige igen. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är ledsen över att verkligheten hunnit ifatt mig, men ibland måste man vara ansvarsfull och ta tag i livet igen. Nu kommer jag nog inte vara hemma alltför länge, av olika anledningar, men som det ser ut i dagens läge kommer jag i alla fall spendera minst 3 månader med att jobba ihjäl mig i Uppsala. Inte helt illa det heller. Sist jag skrev här i bloggen, förutom min Monday Wisdom, så hade vi precis kommit hem från en drömvecka i San Fransisco. Sedan dess har vi hunnit med en hel del. Ordnat världens bästa Halloweenkostymer inför imorgon, legat vid poolen, varit på Halloweeninspirerad Beer Tasting hos grabbarna i Long Beach som i vanlig ordning urartade. Ja, en hel del har hänt. Just det! Jag har också varit med om ett traditionsenligt Halloweenpreppande hemma hos Louis mamma med svinmycket mat, pumpaskärning och vin. En tradition som jag definitivt tar med mig hem till Sverige. Så roligt och jag var en äkta naturbegåvning på det där med att skära i pumpor. Ganska stolt tjej! Nu är det Jade och Frasses sista helg här i LA och vi har beslutat oss för att ta vara på varje kväll dom är här. Igår åkte vi till Hollywood och käkade sushi på vårt favorithak, Sushi Stop, innan vi drog vidare och hängde på en Hookah Lounge och hann dansa en sväng på Argyle. Lagom torsdagkväll med tanke på att vi idag ska ut och härja med Erik och imorgon ska på en major Halloweenfest som jag ska hinna göra jell-o shots till. Ingen tid för vila hörrni! Önska oss lycka till!

 

It's a weird feeling that I've only got 1,5 weeks left here with my lovelies in Los Angeles. And it's even weirder that I've been here for almost three months. Isn't that crazy? I would totally lie if I told, you guys that I'm happy to be going back home. Honestly, it feels horrible. Don't get me wrong, I'm super excited to see my friends and family again. And it's actually gonna be pretty cozy to bundle up. But that's about it. I probable won't be home for too long though, just a couple of months. There are different reasons that makes me have the urge to leave pretty soon, but for now I'm gonna spend at least 3 months working my ass off in Uppsala. Not too bad! Anyways. Last time I wrote in this blog it was just after we came back from our amazing week in San Fransisco and since then we've been kinda busy. We've got the coolest Halloween costumes for tomorrow, been hanging out by the pool, went to a Halloween inspired Beer Tasting at the boys house down in Long Beach which, like always, ended up with people getting absolutely wasted! What else? Oh, I experienced a traditional pre Halloween celebration at Louis' moms house the other day that included tons of food, wine and of course pumpkin carving. This is definitely a tradition I'm bringing back home with me! It was so much fun and I was a complete natural when it came to carving this orange thing. So proud! And I think that was about it. Now we're preparing for Jade and Frasses last weekend in LA before they head back home and we're going all out! Last night we went to our fav sushi place, Sushi Stop down in Hollywood, for dinner and then we continued to the Hookah Lounge for some beers and even managed to dance a little bit a Argyle. It was a good Thursday night. Not too insane which is good since we're going out with Erik tonight and have a major Halloween rager to look forward to tomorrow. And I need to make some sick jell-o shots before that! No time to rest you guys! Wish us luck!